Jotack, det rullar!

Selfie.

Kära Blogg,

Nu har jag haft min dyrgrip i min ägo ett par veckor. Blev ju ett sabla liv över Gigantens sängnärvaro, men vad tusan, smällar man får ta. Numera ligger den ju inte i sängen hela tiden. Dels blev lakanen lite oljefläckiga (j-a liv det blev det bara av det), dels har jag ju faktiskt börjat hojja och känna på rullet så att säga. Började så smått på asfalt, finns ju lite cykelbanor här på söder (erkänner det är aningen läskigt med bilar, folk som går och så, men ändå). JÄDRAR VAD DEN RULLAR!!!! Sjukt kul cykel. Tog ett tag innan jag fattade alla växlarna, och är sanningen att säga inte helt skitsäker ännu. Många är det … Folk tittar på mej rätt mycket och det förstår jag. Jag och Giganten utgör ett snyggt equipage. Brukar hälsa också eftersom dom tittar så. Märkligt det där, hur folk inte hälsar när dom går, men betydligt fler när dom cyklar?

Satsade lite hårdare i början på veckan och rullade iväg ca 45 minuter utmed Årstaviken och provade grus. Otroligt annorlunda! Shit vad jobbigt det var. Och som sagt, har inte riktigt koll på växlarna än tror jag. Är det ändå inte lite för många?

Stannade till och vilade på en parkbänk och pratade lite med en pratsam tant med hund. Hon påstod att hon hade cyklat en massa, elit t om, fast landsväg. Trevlig dam, Elisabet hette hon. Intressant att man kan träffa människor i den här sporten fast man inte själv har hund.

Fantastisk känsla ändå det här att cykla. Har nog inte känt mig så glad sedan jag var 10 och lärde mej cykla. Aningen oroad över Lida Loopet dock. Inser att jag behöver träna lite mer. Det var ganska jobbigt i vissa uppförsbackar där i Årsta, eller hade jag kanske fel växel?

Känner av skrevet lite … ska det vara så? Kanske vänjer mig.

Happy weekend folks. Roll on och KARPE FCNK DIEM!!
Eder Kingen